Hur genomför man en sekundär undersökning av en skadad person?

En grundlig sekundärundersökning (och tertiär undersökning) minskar dock risken för att skador kommer
En grundlig sekundärundersökning (och tertiär undersökning) minskar dock risken för att skador kommer att förbises.

Under en katastrof eller i en kaotisk traumabukt missas ibland skador även efter en första undersökning. Faktum är att mellan 2% och 50% av skadorna saknas bland kombinerade livshotande och icke-livshotande skador. Trubbiga traumaskador (som bilolyckor) och situationer där patienter var medvetslösa, bedövade eller intuberade under primärundersökningen var mer benägna att ha förbisett skador. En grundlig sekundärundersökning (och tertiär undersökning) minskar dock risken för att skador kommer att förbises.

Del 1 av 4: förberedelser för att genomföra en sekundär undersökning

  1. 1
    Gör patienten bekväm. Om patienten är vaken och vaken, förklara för henne vad du ska göra och varför. Be henne beskriva smärta som hon känner. Ta bort alla kläder och täck patienten med en filt (för värme och blygsamhet) medan olika områden undersöks. Om patienten är medvetslös, leta efter ofrivilliga svar (som brist på reflexer eller en stel buk) och tecken på primära skador (som svullnad, rodnad, sår eller fysisk sjukdom).
    • Inse att sekundära undersökningar är samma för barn som för vuxna. Observera dock att spädbarn inte kommer att kunna samarbeta med vissa delar av bedömningen (som kranialnervundersökningen). Gör så mycket du kan.
  2. 2
    Skillnad mellan primära, sekundära och tertiära undersökningar. När man hanterar trauma är det viktigt med en strukturerad metod för att undersöka sår. Detta tillvägagångssätt börjar med en primär undersökning som känner igen och behandlar alla omedelbara hot mot livet inom några minuter efter ankomst till traumabukten. Därefter undersöker den sekundära undersökningen patienten från topp till tå för att diagnostisera alla möjliga skador innan behandlingen beslutas. Den tertiära behandlingen är den slutliga bedömningen för att fånga missade skador.
    • En tertiär undersökning är viktig eftersom många traumapatienter omedelbart rusas in i operation, är medvetslösa eller inte kan uttrycka sin smärta. Ibland kan andra symtom uppträda efter att patienten har behandlats för primära skador.
  3. 3
    Ha en plan för att undersöka alla kroppsdelar. För att fånga förbises skador, måste du titta över varje system och område av kroppen metodiskt. Vanligtvis börjar du den sekundära undersökningen genom att undersöka patientens framsida, logga och rulla patienten över på framsidan och sedan kontrollera patientens baksida. Helst bör flera personer hjälpa till med att rulla patienten i en filt för att skydda ryggraden när risken för ryggskada är låg.
    • Om du själv sätter patienten på båren, klippa patientens kläder längs ryggen och exponera ryggraden under den inledande stockrullen. Detta gör att du kan leta efter skador på ryggen och du behöver inte flytta patienten igen för att kontrollera senare.
    • Använd handskar och tryck försiktigt men hårt medan du bedömer patientens rygg. Detta kan göra det möjligt för dig att hitta områden med smärta, blåmärken eller blödningar.
    • Om du misstänker att patienten har en ryggskada, vänta med att rulla henne tills röntgen kan avgöra om det finns ryggradsfrakturer.
Du bör nästan alltid göra detta när du utför en sekundär undersökning
Du bör nästan alltid göra detta när du utför en sekundär undersökning, eftersom du ännu inte vet omfattningen av patientens skador.

Del 2 av 4: kartläggning av patientens främre (främre) sida

  1. 1
    Inspektera huvud, öron, ögon, näsa och hals. Titta på dessa områden för eventuella sårbildning (skärningar), blodinsamling eller blåmärken. Känn längs näsbryggan efter fraktur. Öppna munnen och kontrollera käken för justering, klick eller fraktur. Leta efter flisade eller förlorade tänder och skador på tungan. Du bör också titta på kindbenen för frakturer och blåmärken. Titta i ögonen på pupillerna för att utvärdera deras storlek (i millimeter), om de är lika och om de reagerar på ljus.
    • Var noggrann när du kontrollerar. Till exempel vill du se bakom öronen efter blåmärken och inuti öronkanalerna och näsborrarna (med hjälp av ett otoskop eller till och med en pennlampa och dina oassisterade ögon) för blödning.
  2. 2
    Placera en livmoderhalskrage runt halsen. Du bör nästan alltid göra detta när du utför en sekundär undersökning, eftersom du ännu inte vet omfattningen av patientens skador. Trakealförskjutning kan verifieras i många fall medan kragen fortfarande är på, på grund av hålen i den hårda kragen. Ta inte bort om du inte måste. Kontrollera luftstrupen för skift åt vänster eller höger. Om du måste ta bort livmoderhalsbandet (även känt som att rensa livmoderhalsen) måste patienten:
    • Vara medveten om.
    • Var samarbetsvillig.
    • Har inte några distraherande skador som ett benbrott.
    • Var nykter (inte under påverkan av droger eller alkohol).
    • Kunna utvecklingsmässigt delta i bedömningen.
    • Rapporterar inte rygg- eller nacksmärta..
  3. 3
    Inspektera bröstet. Se till att bröstet är symmetriskt och leta efter tecken på blåmärken eller trauma (som sår, kanonsår och utgångssår). Lyssna på lungorna för andning från båda sidor för att se till att en lunga inte har kollapsat. Lyssna på hjärtat efter avlägsna eller dämpade ljud. Dessa kan betyda att det finns vätska eller blod runt hjärtsäcken (vilket indikerar perikardiell tamponad).
  4. 4
    Undersök buken. Leta efter blåmärken och Cullens tecken som svullnar och blåmärken runt naveln (signalerar blödning från en injektion). Känn buken för stelhet (muskelstyvhet) vilket också kan indikera inre blödningar och infektion. Tryck på de fyra kvadranterna i buken genom att placera fingrarna på en hand på varje kvadrant och trycka på fingrarna med din andra hand. Tryck i en rullande rörelse med båda uppsättningarna av fingrar för att bedöma om det är styvt eller skyddande (vinkar av smärta). Se också efter smärta när du tar bort handen. Lyssna efter ljudet av blod som rusar (blåmärken), vilket kan betyda att det har skett en tår från trauma.
    • Var uppmärksam på andra tecken, som smärta när du knackar lätt över buken. Denna efterklang kan vara mycket smärtsam.
  5. 5
    Kontrollera om testikulär vridning (torsion) hos en manlig patient. Känn området för att avgöra om testiklarna har vridit sig (vridning). Ta metalländen på en reflexhammare och kör den lätt längs det inre låret. När du gör detta bör varje testikel stiga i pungen om det inte finns någon testikeltorsion (en testikelhotande skada).
    • Vid den här tiden kan du också kontrollera perineum för eventuella sår, brännskador eller skador.
  6. 6
    Undersök könsorganen och ändtarmen hos en kvinnlig patient. Placera hanskade och smorda pekfinger och långfingrar i slidan. Samtidigt trycker du på eller palperar mot underlivet med motsatt hand. Du letar efter smärta. Om patienten är gravid bör du dock konsultera en förlossningsläkare innan du gör en intern undersökning eftersom ultraljud och fosterövervakning kan behövas.
    • Vid den här tiden kan du också kontrollera perineum för sår, brännskador eller skador.
Därefter undersöker den sekundära undersökningen patienten från topp till tå för att diagnostisera
Därefter undersöker den sekundära undersökningen patienten från topp till tå för att diagnostisera alla möjliga skador innan behandlingen beslutas.

Del 3 av 4: genomföra en fullständig neurologisk undersökning

  1. 1
    Utför en första undersökning av djupa senreflexer. Använd en reflexhammare för att kontrollera motorstyrka, känsla och reflexer i övre och nedre extremiteterna (armar och ben). Om du märker något ovanligt, såsom minskningar av dessa förmågor, få ett neurokirurgiskt samråd. Om du inte hittar något ovanligt kan du börja palpera de sju livmoderhalsarna längs ryggraden. Kontrollera om smärta eller ömhet ligger ovanför ryggkotorna.
    • Om det finns någon smärta, ta röntgenbilder av livmoderhalsen för att leta efter eventuella frakturer. Om röntgenstrålarna visar en fraktur, få ett framväxande neurokirurgiskt samråd innan du fortsätter att kontrollera rörelseomfånget.
  2. 2
    Utvärdera patientens motor- eller muskelstyrka. Registrera muskelstyrkan för alla muskelgrupper i övre och nedre extremiteterna. Bedöm styrkan från slapp förlamning (0) till normal (5) med - och + för kvaliteter som faller däremellan. Jämför styrka från vänster till höger sida för att jämföra vad som är normalt för din patient. Använd följande betyg för att bedöma muskelstyrkan:
    • 1: Muskelsammandragning men ingen rörelse
    • 2: Rörelse men kan inte motstå gravitation
    • 3: Rörelse men kan knappt motstå gravitation
    • 4: Kan röra sig mot tyngdkraften men inte normal styrka
    • 5: Normal styrka
  3. 3
    Kontrollera om du känner av huden Gnid en bomullstuss över huden för att bestämma mjuk beröring, med en bomullspinne för att bestämma tråkig beröring och med den träskarpa delen av en trasig bomullspinne för att bestämma skarp beröring. Be patienten att stänga ögonen och växla mellan olika känslor för att se om hon kan skilja mellan dem.
    • Se sedan om hon kan skilja mellan ett objekt och två objekt som berör henne. Patientens ögon ska åter vara stängda. Fråga henne: "Känner du två poäng eller en?"
  4. 4
    Testa nerverna. Därefter kan du testa patientens nerver genom att använda några enkla tester. Följande nerver måste testas:
    • Luktnerv: Fråga om patienten kan lukta (prova något som tvål).
    • Optisk nerv: Använd ett fundoskop för att undersöka insidan av ögat. Stäng av lamporna och leta efter suddighet på optisk skiva (papilledema). Detta kan signalera blödning i hjärnan.
    • Kranial nerv: Detta är särskilt viktigt om det uppstod huvudskada.
    • Oculomotorisk nerv: Kontrollera att eleverna är lika runda och reaktiva mot ljus. Låt patienten hålla huvudet rakt medan du rör fingret. Hon borde titta medan hon bara rör sig.
    • Trochlear nerv: Testa ögonets nedåt och inre blick.
    • Trigeminal nerv: Rör lätt patienten på kinden med fingret.
    • Abducens nerv: Kontrollera denna nerv när du kontrollerar ögonens extraokulära rörelser i alla riktningar (sida till sida, upp och ner).
    • Ansiktsnerv: Få patienten att le stort eller stäng ögonen hårt.
    • Akustisk nerv: Kontrollera hörseln genom att viska i varje öra för att fånga upp subtila underskott.
    • Glossopharyngeal och vagus nerv: Låt patienten dricka en liten mängd vatten och testa munkavlereflex med en tungdämpare.
    • Spinalaccess nerv: Låt patienten rycka på axlarna.
    • Hypoglossal nerv: Låt patienten sticka ut tungan rakt fram och till vänster och till höger och visa styrka mot kinden.

Del 4 av 4: kartläggning av patientens bakre (bakre) sida

  1. 1
    Logga rulla patienten. Du behöver två eller tre personer för att hjälpa dig att rulla patienten på ryggen. Tvätta händerna innan du rullar och förklara för patienten vad du ska göra (om hon är medveten). Patienten ska ligga på en filt eller vända lakan med händerna placerade över bröstet. Ni ska alla hålla filten eller lakan på den sida av patienten som ligger längst bort från dig. Dra laken gradvis mot dig och över patienten och vrid henne mot ryggen.
    • När patienten är på ryggen kan du undersöka huden. Leta efter eventuella blåmärken som kan indikera trauma, sårskador eller skott.
  2. 2
    Åtkomst till patientens rygg. Eftersom du redan borde ha undersökt och rensat livmoderhalsen måste du trycka på (palpera) varje enskild ryggkotor. Specifikt, palpera bröst- och ländryggen, känn varje ryggkotor för smärta som kan indikera en fraktur.
    • Glöm inte att kontrollera de delar av muskuloskeletalsystemet som du kanske inte har undersökt tidigare. Du kan till exempel be patienten att ta tag i fingret med sin greppade hand för att kontrollera motorstyrning och styrka, och sedan be patienten att berätta för dig utan att se vilket finger du greppar.
    • Palpera också längs armar och ben, hela vägen till tårna och fingrarna för att känna efter eventuella frakturer. Du kan också göra detta när du gör log rulla kontroll av patientens ryggrad.
  3. 3
    Gå vidare till en traumatertiär undersökning (TTS). När de primära och sekundära undersökningarna är färdiga utför du en TTS. Denna omfattande undersökning bör äga rum inom 24 timmar efter det att patienten har lagts in. Eller gör det när patienten är vaken och tillräckligt vaken för att delta i undersökningen. Du måste skaffa patientens medicinska diagram som innehåller alla laboratoriedata och radiologiska data.
    • Denna information kommer att kombineras med yttranden från konsulter för att göra en hanterings- och vårdplan som är specifik för patienten.
En tertiär undersökning är viktig eftersom många traumapatienter omedelbart rusas in i operation
En tertiär undersökning är viktig eftersom många traumapatienter omedelbart rusas in i operation, är medvetslösa eller inte kan uttrycka sin smärta.

Tips


Varningar

  • Försök inte flytta en patient som har ett misstänkt huvud eller ryggradssår om det inte är absolut nödvändigt för att bevara liv (risk för brand eller fallande skräp).
  • Använd medicinska handskar när du undersöker patienten för att skydda mot blodburna sjukdomar om möjligt.
  • Ta inte bort något penetrerande föremål från patientens kropp. Att ta bort ett främmande föremål kan orsaka okontrollerbar blödning (blödning). Stöd föremålet på plats med bandage och gasbindor för att förhindra att det skjuts och ytterligare skada skadan. Vänta tills patienten når sjukhuset för att ta bort föremålet om det är möjligt.
Ansvarsfriskrivning Innehållet i denna artikel är inte avsedd att ersätta professionell medicinsk rådgivning, undersökning, diagnos eller behandling. Du bör alltid kontakta din läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal innan du börjar, byter eller avbryter någon form av hälsobehandling.
Relaterade artiklar
  1. Hur rengör man ett djupt snitt?
  2. Hur lindar man en akillessena?
  3. Hur man behandlar Extensor tendonit?
  4. Hur fixar man Achilles tendonit?
  5. Hur behandlar man tendinit?
  6. Hur lindrar tendinit?
FacebookTwitterInstagramPinterestLinkedInGoogle+YoutubeRedditDribbbleBehanceGithubCodePenWhatsappEmail